Vart tar veckorna vägen?

Publicerad 05.02.2016 kl. 11:27

Tiden går otroligt snabbt nuförtiden. Enligt mig är det inte annat än fredagar och söndagar numera. På fredag tänker man "oj vart försvann den veckan, det var ju fredag senast i går", och på söndag kan man inte förstå vart veckoslutet försvann, det var ju bara någon timme sedan det var fredag kväll. Kanske det är ålderdomen som kommer, alla gamlingar talar alltid om att tiden går så otroligt fort. Och andra sidan sade Heidi som var här för två dagar sedan (tänkte säga igår för det känns som så, ännu ett tecken på att tiden rinner iväg) att hon tycker att veckan gått otroligt långsamt så det är väl fast i hur ens vardag ser ut. Kanske det är det att jag inte har någon värst strukturerad vardag som gör att tiden går så fort. Visst har jag vissa dagar då jag har skola och andra då jag studerar hemma, men trotts det ser dagarna väldigt olika ut från vecka till vecka. Att ha många bollar i luften på amma gång påverkar säkert också upplevelsen av tiden. På sätt och vis är det roligt att tiden går fort, det tyder på att man inte hinner få lång tråkigt, men jag nöjer mig med detta tempo, fortare behöver det inte gå. Annars är man 50 snabbare än man hinner blinka.

 

- I vårat hus är det gästerna som sitter på golvet då stolarna tar slut.

Sara Smeds
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?

Detta är min offentliga dagbok.


Främsta orsaken till att en blogg som denna existerar, är för att det ibland är skönt att få skriva av sig, skriva om saker som känns aktuella, reflektera över vardagen, berätta vad jag gjort, saker jag funderat över eller kanske bara konstaterat. Att lägga upp bilder och minnas tillbaka är en anna rolig del med att skriva på en blogg.

Delvis klottrar jag på denna blogg av eget intresse, och tillika uppdaterar jag människor som jag inte träffar så ofta om vad som händer i mitt liv just nu, vilket jag ser som ett extra plus. Kort förklarat är detta min offentliga dagbok.

Denna offentliga dagbok startade år 2016 och flyter på tillsvidare. Som med en riktig dagbok skriver jag nu och då, då det faller mig in. Således är detta ingen blogg som jag medvetet håller igång.

2016 var för mig varit ett år av utveckling. Under året har jag lyckats bli färdig kandidat i filosofi och påbörjat magistersstudierna. 2016 var ett övergångsår, det handlade om att avsluta en del och påbörja en annan.

2017 kommer vara ett annorlunda år. Att säga att det är ett nytt kapitel är att överdriva, men jag börjar närma mig slutet av ett kapitel jag befunnit mig i under de senaste åren.

Det som gör 2017 till ett annorlunda år är att det förmodligen blir mitt sista år i Åbo. Jag kommer arbeta med pro gradun och förhoppningsvis få den klar vid jul. På sätt och vis blir det ett vemodigt år. Åbo är fint och studietiden har varit spännande och något man aldrig kommer få uppleva igen. Och andra sidan känner jag att jag fått ta del av allt detta nu, och jag ser framemot att påbörja nästa steg i livet.

Under år 2017 kommer jag även ta mer avstånd från studielivet. Efter att ha varit en aktiv del av studielivet och dess verksamhet i form av styrelseaktivitet, kommer jag från och med årsskiftet inte längre vara en del av allt detta. Härefter är man endast gäst på evenemangen.

Studierna är alltså en stor del av mitt liv just nu, och även om jag talar i tonen att studierna börjar närma sig sitt slut så är det en bit kvar innan jag är klar för arbetslivet. I framtiden kommer jag att arbeta som ämneslärare i skolämnena filosofi, psykologi, hälsokunskap och livsåskådning. 

Mitt hem är en liten tvåa på 35 kvadrat. Den delar jag med Oskar som är min partner sedan sex år tillbaka. Förutom vi två så bor här två sköldpaddor, Columbus och Cleopatra, och ett okänt antal dammråttor. Dammråttorna har jag inte valt som husdjur, men paddorna brukar plocka fram dem lite härifrån och därifrån samt gömma undan då jag försöker damsuga upp dem. Vet inte hur de lyckas men så fort jag städat undan dammsugaren så dyker deras råttor upp igen.

Avslutningsvis kan jag presentera mig som Sara Smeds. Jag fyller 23 i april och är ursprungligen hemma från den lilla staden Borgå. Jag växte upp i en liten by på landet, där jag och min familj på sex personer bodde tillsammans under största delen av mitt omyndiga liv. Som 19 flyttade jag iväg till Åbo och drog sambon Oskar med mig. Vi stötte på varandra redan som 16 åringar och har sedan dess varit ett par. I Åbo bor vi än idag med vår lilla familj och trivs utmärkt. Längre än så har min historia ännu inte kommit, vad framtiden har att utvisa kommer att dyka upp i form av blogginlägg här på bloggen.